Sveriges naiva syn på USA och rädslan för Putin – En illusion av inflytande
Upplagd på 22 februari 2025 av Skribent — 4 min
Sveriges naiva syn på USA och rädslan för Putin – En illusion av inflytande
Sverige har länge betraktat USA som en garant för demokrati, frihet och säkerhet. Men i kölvattnet av Trump-administrationen och dess kaotiska utrikespolitik blev det smärtsamt tydligt att denna tro var naiv.
Samtidigt har vårt land utvecklat en närmast panikartad skräck för Vladimir Putin och Ryssland, vilket har styrt vår säkerhetspolitik i en riktning där vi förlitar oss blint på västliga stormakter. I realiteten har Sverige – och i förlängningen EU – föga att säga till om i den globala världsordningen.
Den okritiska USA-lojaliteten
Under Trumps år i Vita huset såg vi en administration som aktivt underminerade traditionella allianser, försvagade internationella organisationer och bedrev en inrikespolitik som var allt annat än demokratisk. Trots detta fortsatte Sverige att hålla fast vid sin traditionella syn på USA som den självklara ledaren i den fria världen. Vi ignorerade den politiska instabiliteten och lät oss invagga i en falsk trygghet om att allt snart skulle återgå till det normala.
Men vad händer om USA vänder Europa ryggen? Vad händer om nästa administration blir ännu mer isolationistisk och ointresserad av att skydda europeiska intressen? Sverige och EU har misslyckats med att skapa en självständig strategisk position och är fortfarande i hög grad beroende av amerikanskt ledarskap – trots att detta ledarskap har blivit allt mer opålitligt. 4 Sveriges paranoida rädsla för Putin
Sveriges naiva syn på USA och rädslan för Putin – En illusion av inflytande
Å andra sidan har Sverige en närrmast hysterisk rädsla för Ryssland och Vladimir Putin. Visst, Ryssland har genomfört militära aggressioner i Georgien, Ukraina och bedriver aktiv påverkan genom desinformation och cyberkrigföring. Men frågan är om Sverige överdriver hotet. Vi har rustat upp vårt försvar och närmat oss Nato i en takt som ibland verkar mer driven av känslor än av rationella säkerhetsanalyser.
Rädsla för Putin har blivit ett politiskt verktyg för att rättfärdiga ökad militarisering, men samtidigt har vi försummat andra aspekter av säkerhetspolitiken – såsom ekonomisk självständighet, teknologisk utveckling och energiförsörjning. Sverige målar upp sig självt som en liten utsatt nation, samtidigt som vi bortser från hur beroende vi själva är av auktoritära regimer i andra delar av världen, exempelvis Kina.
EU:s impotens i den globala maktbalansen
När det kommer till den globala maktbalansen är det uppenbart att EU har svårt att hävda sig. Trots att vi ekonomiskt är en stormakt, saknar vi den geopolitiska muskeln och det politiska ledarskapet för att påverka världspolitiken på riktigt. Vi fastnar i interna byråkratiska strider medan USA, Kina och Ryssland drar upp de stora strategiska linjerna.
Sverige, som en liten aktör inom EU, har än mindre att säga till om. Vi kan moralisera, protestera och uttrycka vår indignation när världens stormakter agerar själviskt, men vår faktiska förmåga att påverka dessa processer är minimal. I slutändan är vi lika mycket en bricka i spelet som alla andra småstater – något vi sällan vill erkänna.
Slutsats: Dags att vakna upp!
Sverige måste börja se världen för vad den är, snarare än vad vi önskar att den vore. Vi kan inte fortsätta att naivt förlita oss på USA, vi kan inte heller låta oss drivas av en irrationell skräck för Putin, och vi måste sluta tro att vi har ett avgörande inflytande på den globala scenen.
Det är dags att Sverige och EU börjar bygga en verklig självständighet, både militärt och ekonomiskt, och slutar spela en roll i andras stormaktsspel. Först då kan vi faktiskt börja tala om ett reellt inflytande i världspolitiken.**